Vindflöjelns historia

 

 

Användning av vindflöjlar har kunnat härledas tillbaka till vikingatiden. Det finns flera belägg både i skrift och bild. Forskningen idag menar att den användes både som vindvisare och maktsymbol. Flöjeln var monterad på en liten stång och hissades upp i masten för att visa den relativa vindriktningen, när skeppet låg vid land monterades den som maktsymbol i stäven. Den var indelad i sektorer, markerade med hål i ytterkanten, för att också kunna mäta solhöjden.

I en gammal fransk skrift beskrivs hur vikingen Rollos sonsons sonson Wilhelm hängde upp en "gyllene väderflöjel” i masttoppen, när han, 1066, seglade iväg från Normandie för att erövra England.

Bruket av vindflöjlar spreds av vikingarna både till England, Frankrike, Irland och området runt Östersjön. Det finns några få flöjlar bevarade från vikingatiden. Den mest kända är flöjeln från Söderala kyrka i Hälsingland. Flöjlarna tillverkades i brons och förgylldes ibland.

Som maktsymboler har flöjlarna använts på slott och kyrkor ända in i vår tid. När flöjlarna placerades på byggnader ändrades också formen på bladet. Det blev vanligt med årtal, ägarinitialer samt symboler, som skulle skydda de boende från olyckor. Djurfigurer, som drakar, ormar och tuppar, blev populära från 1500-talet och framåt. Från 1800-talet blev det också vanligt med segelbåtar och skepp på husen vid kusterna. Dessa fungerade mer som vindvisare och prydnader än som maktsymboler.


 

Söderalaflöjeln Drakflöjel från Skåne

 


 

 

Tillbaka

©Po's konsthantverk 2019